Det är till denna grupp av judar som Jesaja vänder sig i sin profetia, då han säger att en minoritet av dem skall bli frälst. Alltsedan Paulus' tid har Gud genom sin Ande kallat såväl judar som icke-judar till omvändelse. "Ty hos Gud finnes intet anseende till personen", förklarar Paulus. Om sin egen inställning säger han: "Både mot greker och mot andra folk, både mot visa och mot ovisa har jag förpliktelser." Men han medgav alltid att judarna hade en avgörande fördel framför de andra, eftersom de hade" ett stort företräde, på allt sätt; först och främst det, att de hava blivit betrodda med Guds löftesord". "Jag blyges icke för evangelium", förklarade han, "ty det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror, först och främst för juden, så ock för greken. Rättfärdighet från Gud uppenbaras nämligen däri, av tro till tro; så är ock skrivet: 'Den rättfärdige skall leva av tro'." Det är detta Kristi evangelium, som lika effektivt kan frälsa både judar och icke-judar, som Paulus i sitt brev till församlingen i Rom förklarar att han inte skämdes för.