Det som församlingen behöver i dessa farofyllda tider, är en armé av arbetare som i likhet med Paulus har utbildat sig för att bli dugliga, har en djup erfarenhet i de gudomliga tingen och är fulla av allvar och binnande iver. Det behövs helgade, självuppoffrande människor, sådana som är tappra och trogna, människor i vilkas hjärtan Kristus, ”härlighetens hopp”, tagit gestalt, och som med läppar, som berörts med helig eld, kommer att ”predika ordet”. (Kol. 1:27; 2 Tim. 4: 2). Av brist på sådana arbetare trängtar Guds sak samtidigt som ödesdigra villfarelser som verkar som ett dödligt gift fördärvar moralen och tillintetgör hoppet hos en stor del av människosläktet.