Det finns många familjer vars barn ser ut att vara väluppfostrade sa länge som de får en bestämd fostran men når det som hjälpt dem att hålla regler inte längre existerar verkar de vara oförmögna att tänka, handla och bestämma själva. Sådana barn har alltför länge varit under en järnhand, som inte har tillåtit dem att själva tänka och handla i sådana fall när det skulle varit mycket lämpligt att de hade gjort det. De har ingen tillit till sig själva och vågar inte handla efter eget omdöme eller ha en egen åsikt. När de sedan lämnar sådana föräldrar för att fatta sina egna beslut, är det mycket lätt att de leds av andras omdöme i felaktig riktning. De har inte en fast karaktär. De har inte fått lära sig att förlita sig på sitt eget omdöme så snabbt och så långt som det var praktiskt möjligt, och därför har inte deras sinnen utvecklats och stärkts på ett passande satt. De har fullständigt kontrollerats av sina föräldrar så länge, att de helt litar på dem. Deras föräldrar är både huvud och omdöme för dem. Å andra sidan borde de unga inte lämnas att både handla och tänka oberoende av sina föräldrar och lärare. Barnen borde läras att respektera erfarna människors omdöme och låta sig ledas av sina föräldrar och lärare. De borde utbildas så att deras sinnen förenas med deras lärares och föräldrars och undervisas på ett sådant sätt att de kan se att det är klokt att följa givna råd. När de sedan lämnar sina föräldrars och lärares ledande hand, kommer deras karaktärer inte att vara som ett frö som drivs av vinden.