Om de ungas, liksom de äldres, sinnen leddes åt rätt håll vid deras sammankomster, skulle deras samtal kretsa kring mera upphöjda ämnen. När sinnet är rent och tankarna förädlade genom Guds sanning, blir orden av samma karaktär som ”guldäpplen i silverinfattning”. {Ordspråksboken 25:11.} Men med den insikt och den praxis, med den låga nivå, som även bekännande kristna är nöjda med, är det naturligt, att alla samtal blir simpla och utan mening. De är ”av jord, jordiska” {jämför Första Korintierbrevet 15:47}, och doftar varken av sanningen eller av Himmelen, och når inte ens upp till den nivå, som den mera kultiverade klassen av världens barn har hävt sig upp till. När (134) Kristus och Himmelen är de ämnen, som vi uppehåller oss vid, kommer våra samtal att bevisa detta. Samtalen kommer att bli kryddade med nåd och den talande kommer att visa, att han har utbildats vid den Gudomlige Lärarens skola. Psalmisten säger: ”Sanningens väg har jag valt, dina domslut har jag ställt framför mig.” {Psaltaren 119:30.} Han aktade Guds Ord högt, och det trängde in i hans förstånd, inte för att bli ringaktat, utan för att inlemmas i hans leverne.