(167) I utbildningsarbetet med de unga på våra skolor blir det en vansklig uppgift, att behålla Guds Helige Andes inflytande, och samtidigt hålla fast vid felaktiga principer. Det ljus, vilket skiner på dem, som har ögon att se med, går ej att blanda med kätteriets mörker och villfarelse, som förekommer i många av de läroböcker, som anbefalls åt de studerande på våra högre skolor. Både lärare och elever har tänkt, att för att kunna få en utbildning, är det nödvändigt att studera författares alster, som lär ut hedendom, eftersom deras verk innehåller klara tankejuveler. Men vem är upphovsman till dessa tankejuveler? Det är Gud och Gud allena; för Han är källan till allt ljus. Är inte dessa ting väsentliga för sundheten och den andliga och naturliga tillväxt, som finns på de Heliga Skrifternas sidor? Är Kristus inte vårt levande huvud? Och skall vi inte växa upp till Honom, till mäns och kvinnors fulla längd? Kan en oren källa sända ut orent vatten? Varför skall vi plöja igenom en massa villfarelse, som är präntad i dessa hedniska verk, för att vinna ett fåtal förståndsmässiga sanningar, när hela sanningen står till vårt förfogande?