Det är ett sorgligt faktum, att personer betrodda med förträffliga förmågor för användning i Guds tjänst, har missbrukat sina krafter i tjänst åt den Onde, och lagt sina förmågor framför fiendens fötter. De har underordnat sig den onde furstens mest förnedrande träldom, samtidigt som de har förkastat tjänsten för Kristus som förödmjukande och icke önskvärd. De betraktar Kristi efterföljares arbete som en verksamhet under deras värdighet, eftersom det kräver, att de lämnar den egna storheten därhän. De menar sig därmed bli förslavade, få sina krafter tagna i beslag och sitt inflytande begränsat. Han, som gav ett oändligt offer, för att befria dem från den Ondes träldom, åsidosätts, som om Han vore ovärdig deras bästa ansträngningar och mest upphöjda tjänst.