På Kristi tid undervisade anställda lärare människorna i fädernas traditioner, barnsliga fabler, blandade med sina egna åsikter, som de hävdade var det enda rätta. Ändå såg varken hög eller låg något ljus i deras lära. Inte att undra över, att skarorna, som följde i Herrens fotspår, gav Honom sin hyllning, då de lyssnade till Hans ord! Han uppenbarade sanningar, som hade varit begravna under villfarelsens skräp, och Han befriade dem från människors krav på pengar och lydnad för traditioner, och bad dem att stå fasta (184) för alltid. Han befriade sanningen från dess obemärkthet, och satte in den i dess rätta ram, och lät den stråla i dess ursprungliga glans. Han talade till människorna i Sitt eget namn; ty Han ägde myndighet, och varför skall inte då personer, som bekänner sig att vara Hans efterföljare, tala med myndighet om ämnen, som Han har skänkt ljus över? Varför ta till dåliga undervisningskällor, när Kristus är den störste lärare, som känner till alla dessa ting! Varför sätta usla författares verk i elevernas händer, när Han, som har ord med ande och liv, inbjuder: ”Kom . . . och lär av mig”? {Matteusevangeliet 11:28-29.}