Det stämmer inte, att välbegåvade unga personer alltid gör de största framstegen. Det har ofta varit fallet, att män med begåvning och utbildning har satts i förtroendeställningar och sedan har visat sig vara ett nummer för små för uppgiften. Allt har sett så rosigt ut, som om de varit Pojken med Guldbyxorna, men i prövningens stund har de visat sig vara undermåliga. Deras arbete har misslyckats på grund av deras otro. De har inte varit flitiga och uthålliga, de har inte kämpat ända in i kaklet. De har varit ovilliga, att börja på stegens nedersta pinne och arbeta sig tålmodigt uppåt steg för steg, tills de nått toppen. De har vandrat i gnistorna från sin egen tända eld (sina hastigt uppblossande tankars flammor). De har inte litat på den visdom, som endast Gud kan ge. Det har slagit fel för dem, inte för att de saknat tillfälle, men eftersom den rätta balansen och sunda nykterheten inte varit ett faktum. De har ej förstått, att sätta värde på den fördel de erhållit genom sin utbildning och därför har de heller inte gjort de framsteg, som de kunnat göra inom religiöst och vetenskapligt kunnande. Deras sinnen och karaktärer har inte varit välbalanserade tack vare höga principer om rättfärdighet.