Gud blickar ut över dessa länder; för här tänker Han ställa Sitt standar och veckla ut Sitt banér. Här, på detta missionsfält, tänker Han se till, att själar vinns för Jesus Kristus. Han önskar, att alla trons bekännare är sanna missionärer, redo att sätta igång, och göra sitt personliga arbete på sitt ställe, samt gå systematiskt tillväga tillsammans. Han önskar, att människor glömmer sina egna idéer och fördomar, som endast belamrar deras själar med mörker och tvivel, och sätta igång med, att arbeta för dem, som håller på att gå förlorade. Han önskar, att de skall medge, att ingen människa lever för sig själv. Det är när man inte lägger sig vinn om det osjälviska arbetet för andra, som många blir veklingar och krymplingar i sin religiösa erfarenhet. Vissa, som befinner sig i bakgrunden, kunde vara mycket längre fram i kunskapen om Gud, i fall de inte hade hållit sig åtskilda från sina bröder, (207) trätt ut från de troendes sällskap, som inte arbetar enligt deras begränsade idéer. Oh, om dessa förhindrande personer ville blunda för sig själva, och intressera sig för själars frälsning! Då skulle de här obetydliga särskillnaderna glömmas bort, och deras bröder skulle inte framstå som så främmande för dem. Om de slöte sig samman, skulle de inte tala om ting, som de betraktar som hinder, utan skulle hålla tungan i schack, och skulle söka Herren i allvarlig bön om, att Hans Helige Ande måtte vila över dem, så att de finge en börda för de själar, som Kristus dött för. Därmed skulle de finna, att deras mörker skulle försvinna, och ljus och hopp strömma in i deras själar. Själviskheten skulle försvinna, och de skulle bli lika villiga att lära sig som barn. Tjurskalligheten skulle smälta, i det att de betraktade Guds kärlek, och deras hjärtan skulle glöda, och deras läppar skulle beröras med ett kol från altaret. Sorgerna skulle förjagas, och glädje inta deras plats; för Guds oändliga kärlek och godhet skulle vara deras vittnesbörds tema.