Det kan göras riktigt mycket för dem, som inte längre står under den egna familjekretsens uppmjukande och dämpande inflytande. Den anda många ger prov på, visar, att hjärtats språk är: ”’Skall jag hålla reda på min bror?’” {Första Moseboken 4:9.} Jag känner ingen börda eller ansvar frånsett för min egen familj. Jag har ingen särskild börda eller intresse för de studerande, som hyr rum i mitt hus.” Jag vill gärna fråga dessa personer, om de hyser ömhet och känner ansvar för sina egna barn. Det smärtar mig, att se så föga iver från vissa föräldrars sida, för att den påverkan, som omger deras barn, skall bidra till en sund karaktärsutveckling. Nå, de, som äger en själslig börda för sina egna älskade barn, bör inte själviskt begränsa sin omsorg till sina egna familjer. Jesus är vårt föredöme i allt, och Han har ingalunda gett oss något sådant exempel på själviskhet, som vi kan se ibland Hans bekännande efterföljare. (51) Om vi förblir i Kristus, och Hans kärlek förblir i oss, skall vi älska dem, som Kristus dog för; ty Han har befallt Sina anhängare, att älska varandra, såsom Han har älskat dem. Lyder vi, som bekänner Hans namn, denna förmaning? Sviktar vi på denna punkt, kommer vi också att göra det på andra. Om Kristus hade sökt Sin egen vining, bekvämlighet och behag, skulle världen ha lämnats åt undergång i sin synd och i sitt fördärv.