En del av dessa bortklemade barn ingår i de studerandes skara på vår högskola. Lärare, och alla med ett hjärta för de studerande, har den föga avundsvärda uppgiften, att bidra till denna grupps mognad. De har inte lytt sina föräldrar där hemma, och har ingen uppfattning om, vad det vill säga, att ha en, som bestämmer på skolan, eller hos sina värdfamiljer. Vilken tro och tålamod samt nåd, förutom visdom, som krävs, för att bemöta dessa försummade, synnerligen förklemade unga! Ändå tar de bedragna föräldrarna barnens parti mot skolan och uppfostran i värdfamiljerna. De söker, att hindra andra från, att fullgöra den plikt, som Gud kräver av dem, och som de själva så kraftigt har försummat. Vilken gudomlig visdom är det inte behov av, för att handla rättfärdigt och älska barmhärtighet under dessa prövande omständigheter! Hur vanskligt är det ej, att rikta sinnen åt rätt håll, sedan de först har förvrängts så grundligt genom felaktig fostran! Då somliga har getts fria tyglar, har andra behandlats för strängt; och när de nu är fria från de vaksamma händer, som har hållit hårt i de styrande tyglarna, utan att visa kärlek och barmhärtighet, anser de, att de inte skall kommenderas av någon. De föraktar tanken på kontroll.