Varför skall de studerande göra gemensam sak med den store avfällingen, och bli hans redskap och fresta andra, samt genom andra orsaka mångas fall? Varje människa har sina egna personliga prövningar, som är unika för henne, och ingen undgår frestelse. Om lärarna är Kristi lärjungar, och bedriver arbetet på ett av Gud gillat sätt, kommer Satan förvisso att angripa dem med sina frestelser. I fall (250) den store bedragaren kan egga onda delar i karaktären hos de studerande, och därmed införa förvirring och modlöshet hos undervisarna, har han uppnått sitt mål. Om läraren, utsatt för sina frestelser, visar svaghet i något avseende, ödeläggs hans inflytande; men han, som visar sig som ombud åt den store själafienden, måste avlägga räkenskap inför Gud för det han har gjort, för att förmå läraren att snubbla. Måtte de studerande omsorgsfullt betänka denna sida hos frågan, och måtte de hellre undersöka, hur de skall uppmuntra och stödja sina lärare, än att bringa modlöshet och frestelse över dem. Om de gör det, kommer de inte att så ogräs, som spirar upp ibland vetet. ”Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda. Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv. Låt oss inte tröttna på att göra gott. Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp. Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro.” - Galaterbrevet 6:7-10.