(253) Det onda kommer inte av organisering, utan av att allt organiserandet upphöjs till det finaste, och av att livaktig gudsvördnad tilldelas liten betydelse. När formalitet och maskineri ges företrädet, och det blir en besvärlig uppgift, att befordra verket, som skulle göras enkelt, utmynnar det i ondo, och endast föga uträttas i förhållande till ansträngningarna. Avsikten med organisering är den rakt motsatta till detta; och skall vi upplösa organiseringen, kommer det att vara liktydigt med, att riva ned det, som vi har byggt upp. Usla resultat går att skönja, både i Sabbatsskolans arbete och i missionen, därför att så mycket görs mekaniskt, och livsviktiga erfarenheter har gått förlorade. Många av de tilltänkta förbättringar, som har införts, har präglat verket med människors signatur. Sabbatsskolan har som ämbetsmän och lärare antagit män och kvinnor, som är oandligt sinnade, och saknar levande intresse för sin betrodda uppgift; men saker och ting går endast att ordna upp med den Helige Andes hjälp. Samma onda har i åratal förekommit i våra församlingar. Formalitet, stolthet och en önskan om, att visa upp sig, har ersatt sann fromhet och ödmjuk gudsvördnad. Skulle vi se en annan tingens ordning, skulle ett antal helga sig själva helt till Gud, och sina förmågor till arbetet i Sabbatsskolan. Därför skulle de alltid öka sin kunskap, och utbilda sig själva, så att de kunde instruera andra om de bästa metoderna för detta arbete; men det är inte upp till medarbetarna, att finna metoder, som de kan förevisa, satsa tid på teateruppvisningar och musikalisk underhållning, för detta gagnar ingen. Det båtar eller gagnar inte, att lära barnen, att hålla tal vid särskilda tillfällen. De bör vinnas för Kristus, och i stället för att bruka tid, pengar och arbete på, att visa upp sig, bör alla krafter användas, för att samla kärvar till skörden.