Varje lärare behöver ha Kristus bosatt hela tiden i hjärtat, och själv hysa en sann, självförnekande och självuppoffrande anda för Kristi skull. En lärare må vara tillräckligt utbildad och besitta breda kunskaper att ösa ur i klassrummet; men har det kunnat konstateras, att han äger taktkänsla och visdom, till att ha med människors sinnen att göra? I fall undervisare inte har Kristi kärlek oavbrutet i hjärtat, blir de ej i stånd till, att sätta sig i förbindelse med barnen, och bära det allvarliga ansvar, som läggs på dem för barnens och de ungas utbildning. De saknar själva den högre utbildningen och upplärningen, och de vet inte, hur de skall bemöta människors sinnen. Deras egna upproriska, naturliga hjärtan strävar efter herraväldet, och att utsätta barns formbara, mottagliga sinnen för en sådan (261) disciplin, efterlämnar ärr och sår i sinnet, som aldrig går att läka.