Gud gav Adam och Eva sysselsättning. Edens Lustgård var våra första föräldrars skola, och Gud var deras lärare. De lärde sig, hur marken skulle bearbetas och hur de skulle ta hand om det, som Herren hade planterat. De betraktade inte arbete som något skamligt, utan som en stor välsignelse. Flit var ett nöje för Adam och Eva. Adams fall ändrade sakernas ordning, marken blev förbannad; men påbudet om, att människan skulle tjäna sitt bröd i sitt anletes svett, utgavs inte som en förbannelse. Genom tro och hopp skulle arbetet vara en välsignelse för Adams och Evas efterkommande. Gud har aldrig velat, att människorna skall vara passiva. Men ju mera och djupare syndens förbannelse har gripit omkring sig, desto mera har Guds ordning förändrats. Slitets börda vilar tungt på vissa personer, medan stillasittandets gissel hänger över många, som är i besittning av Guds pengar, och detta endast på grund av det felaktiga antagandet, att pengar ökar människors moraliska värde. Arbete är det, som människor gör det till. Ständigt arbete, uppblandat med brännvinsdrickandets tillfälliga lindring och med spännande nöjen, gör personen endast till något bättre, än djuren.