Om en person äger sin egendom, utgör han snarare ett undantag, än regeln. Köpmän stänger butiken, familjer saknar mat och kläder. Inget arbete gör sig självt. Men helgdagar lider vi ingen brist på. Folket deltar fortfarande lika ivrigt i nöjena på dessa. Alla, som gör detta, använder sina surt förvärvade kronor och ören på nöjen, starka drycker, eller andra utsvävningar. Tidningar, som rapporterar om folks fattigdom, har också annonser om hästkapplöpningar, och trycker de senaste upphetsande idrottstävlingarnas resultat. Underhållningars föreställningar, skådespel och dylika, demoraliserande nöjen rånar landet på pengar, och fattigdomen växer obehindrat. Fattiga individer satsar sin sista krona på lotterier, i hopp om storvinsten, och så måste de antingen tigga till mat, för att klara livhanken, eller svälta. Många dör av svält, och många gör slut på sina liv. Änden är ändå inte inne. Folk tar med sig en till sina apelsin- och citronodlingar, eller till andra fruktfält, och berättar för en, att produktionen inte motsvarar det nedlagda arbetet. Det är nästan omöjligt, att få det hela att gå runt, och föräldrar beslutar, att barnen inte skall bli bönder; de har inte mod till och hopp om, att lära upp dem i jordbruk.