De unga i detta och andra länder kan aldrig få en riktig utbildning, med mindre de håller sig långt borta från städerna. Vanor och levnadssätt i städerna gör de ungas sinnen oemottagliga för sanningen. Brännvinsdrickande, rökning och kortspel, vadslagning på hästkapplöpningar, teaterbesök, den stora vikt, som läggs vid helgdagar – allt detta är ett slags avgudadyrkan, ett offer på avgudars altaren. I fall folk samvetsgrant utför sitt lagenliga arbete på helgdagar, betraktas de som tråkiga och icke folkliga. Herren kan inte tjänas på så sätt. De, som lägger ned flera dagar på nöjen, skänker näring till värdshusvärdar, och berövar de fattiga på medel, med vilka det skulle köpas mat och kläder till barnen. Annars skulle ekonomiskt brukade medel snabbt säkra bostäder åt deras familjer. Dessa onda företeelser kan vi endast nämna i förbigående.