Mose undervisades i egyptiernas visdom. Han fick en utbildning genom Guds försyn; men en stor del av denna utbildning måste lämna hans huvud, och räknas som dårskap. Intrycken från denna skulle utplånas under fyrtio års erfarenhet av, att sköta om fåren och de späda lammen. I fall många, som är förbundna med Herrens arbete, kunde isoleras, liksom Mose blev, och kunde tvingas av omständigheterna till, att följa ett ödmjukt kall, tills deras hjärtan blivit ömsinta, skulle de bli mycket mera trofasta herdar, än dessa, som nu behandlar Guds arv. De skulle inte vara böjda för, att framhäva sina egna förmågor, eller försöka att visa, att visdomen från en omfattande utbildning kan gå före sund kunskap om Gud. Då Kristus kom till världen, löd vittnesbördet, att eftersom världen ”i sin visdom inte lärde känna (361) Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror.”