Jesu Kristi tjänare bör tilldela en del av Guds vingård åt män, som står arbetslösa på torget. I fall de begår misstag, rätta då till deras fel, och få fart på dem igen. Det är många flera, som hindras från att gå ut i verket, än som uppmuntras till, att använda sina talanger, och det är endast genom att bruka sina förmågor, som de kan lära sig, att rätt nyttja dem. Många har dragit till Battle Creek för en utbildning, när de mycket hellre kunde ha undervisats i hemlandet. Tid har gått förlorad, pengar har använts i onödan, arbete har lämnats ogjort, och själar har gått förtappade på grund av fel begångna av dem, som har trott sig tjäna Gud. Herren lever, och Hans Helige Ande leder överallt. Tanken, att Battle Creek är världens Jerusalem, och att alla måste samlas där för tillbedjan, får icke vara förhärskande. De, som söker lärdom, och som gör sitt bästa i vinnande av kunskap samt vandrar samvetsgrant i sanningens ljus, behöver inte resa till Battle Creek. Gud är vår lärare; och de, som använder sina talenter på den egna orten, kommer att välsignas med lärare utsända av Gud, för att undervisa dem – lärare, som är beredda på verksamhet för Mästaren. Att lägga ned mera tid, och satsa ytterligare pengar, är värre, än att mista dem; de, som söker en utbildning på bekostnad av praktisk gudsvördnad, hamnar nämligen härigenom på den förlorande sidan. Det, som de erhåller under kurstiden, när de borde vara sysselsatta i verket, förspills och förloras. De himmelska förnuftsväsendena väntar på, att mänskliga ombud skall samarbeta med dem som missionärer på jordens (366) mörka platser. Gud väntar på, att människor går ut i hemlandsmissionsarbete i våra stora städer. Likväl hålls män och kvinnor tillbaka i Battle Creek, när de borde vara fördelade på städer och samhällen, längs huvudvägarna och på smågatorna. De borde kalla och inbjuda människorna till bröllopsmåltiden, för nu är allt klart. Det kommer att finnas missionärer, som gör ett bra arbete i Mästarens vingård, trots att de inte beger sig till Battle Creek.