Barnen bör lära sig, att delta i hemmets plikter. De bör undervisas i, att hjälpa far och mor i de små de ting de kan göra. Deras tänkande bör fås att fungera, deras minne belastas till, att komma ihåg sitt tilldelade arbete. Därutöver bör de vänjas vid nyttighet i hemmet, och läras, att utföra praktiska göromål lämpliga för deras ålder. Om barn får en ordentlig uppfostran hemma, kommer de inte att synas på gatorna och därigenom erhålla den därtill hörande slapphänta uppfostran, som många får. Föräldrar, som älskar sina barn på ett förnuftigt sätt, låter dem inte växa upp till, att bli latmaskar, omedvetna om, hur de skall klara av hemlivets plikter. Gud godtar inte ovetande, vilket hindrar Hans arbete. En okunnig person betraktas inte som särskilt ödmjuk och skall inte bli föremål för beröm. Men Gud bearbetar folk trots deras okunskap. De, som inte har möjlighet till, att förvärva kunskaper, eller som har haft möjligheten, utan att nyttja den, och blir omvända till Gud, kan vara nyttiga i Herrens tjänst genom den Helige Andes verkan. Innehavarna av en utbildning, som helgar sig till Guds tjänst, kan tjäna på mångahanda vis, och kan uträtta mycket mera vittfamnande arbete och föra själar till insikt om sanningen, än de outbildade. De har en fördel, på grund av den tankedisciplin, som de äger. Vi vill inte på minsta vis tala nedsättande om utbildning, utan vill råda till, att den bedrivs med en klar förnimmelse av tidens korthet, och det stora arbete, som skall uträttas före Kristi återkomst. Vi önskar ej, att de studerande skall få den tanken, att de (370) kan lägga ned många år på, att få en utbildning. Låt dem få utbildningen, så att de har rimlig tid till, att göra sin del i Guds verk. Vår Frälsare är i helgedomen och ber för oss. Han är vår Överstepräst, som går i förbön, utför ett försoningsoffer för oss, och ber om Sitt blods verkan för vår skull. Föräldrarna bör söka, att framställa denne Frälsare för sina barn, varvid de bygger upp frälsningsplanen i deras tankevärld, och förklarar, hur Kristus blev vår Syndbärare, på grund av vår överträdelse av Guds lag. Det, att Guds enfödde Son gav Sitt liv på grund av människors överträdelser, och att vi skall göra det rätta och hävda Guds lags ära, bör hela tiden framhållas för barns och ungas tänkande. Avsikten med detta stora offer bör också alltid framhållas för dem; för det var för att lyfta upp fallna människor, som var fallna i synd, som detta stora offer blev givet. Kristus led, för att våra synder genom tro på Honom skulle kunna bli förlåtna. Han blev människans ställföreträdare och garant eller säkerhet. Han tog Själv, oförtjänt, på Sig straffet, för att vi, oförtjänt, skulle gå fria, och åter sluta förbund med Gud, genom en korsfäst och uppstånden Frälsares förtjänster. Han utgör vårt enda hopp om frälsning. Genom Hans offer är vi nu hoppets fångar, som släppts fria på prov. Vi skall uppenbara för universum, för fallna och icke fallna världar, att det finns förlåtelse hos Gud, att vi kan förlikas med Gud genom Guds kärlek. Människor ångrar sina synder av hjärtat, tror på Kristus som sitt försoningsoffer, och erkänner, att Gud har försonats med dem.