Vilka dyrbara lärdomar i denna psalm! Vi kan gärna studera Davids fyra sista psalmer. Profetens ord är verkligen dyrbara: ”Skall då snön från Libanons (372) höga berg lämna mina åkerfält? Skall de friska vattnen som strömmar fjärran ifrån, sina ut? Men mitt folk har glömt mig och tänder rökelse åt avgudar, som har fått dem på fall där de färdas fram på de urgamla vägarna och slå{r} in på obanade vägar och stigar.” {Jeremia 18:14-15.} ”Så säger HERREN: Förbannad är den man som förtröstar på människor och söker sin styrka i det som är kött och vars hjärta vänder sig bort från HERREN. Han är som en torr buske på heden och får inte se något gott komma. Han måste bo på förbrända platser i öknen, i ett land med salthedar där ingen vistas. Men välsignad är den man som förtröstar på HERREN, den som har HERREN till förtröstan. Han är som ett träd planterat vid vatten och som sträcker ut sina rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är alltid gröna. Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer, och det upphör aldrig att bära frukt.” {Jeremia 17:5-8.} - Special Testimonies on Education {Särskilda Vittnesbörd om Utbildning}, den 22. april, 1895.