Efter det, att Kristus ödmjukade Sig från Sin höga rang, steg ned från den oändliga höjden och iförde Sig det mänskliga, kunde Han ha iklätt Sig varje slags mänskligt tillstånd, som Han hade velat. Men storhet och rang var intet för Honom, och Han valde den lägsta och anspråkslösaste livsvandring. Hans födelseort var Betlehem, och förvisso var Hans jordiska ursprung den fattiges, men Gud, världens Ägare, var Hans Fader. Inget spår av lyx, bekvämlighet, självtillfredsställelse, eller utsvävningar rymdes i Hans liv, som kännetecknades av ständig självförnekelse och självuppoffring. Eftersom Hans födelse skedde under enkla omständigheter, saknade Han yttre storhet och rikedom. Således påminns den obemedlade troende om, att Kristus kände till tryckande fattigdom. Hade Han ägt yttre rikedom och storhet, skulle de fattigas skara ha undvikit Hans sällskap; därför valde Han torftighetens lott, som är flertalets lott. Han utbredde Himmelens sanning. Hans uppgift var, att beså jorden med sanning; och Han uppträdde på sådant sätt, att alla kunde ta emot Honom, och att sanningen allena härigenom kunde göra intryck på människornas hjärtan.