Förut gick skolningen ut på, att mödosamt fylla de studerandes tankar med stoff, som inte hade det ringaste värde för dem, och som ej godkänns i den högre skolan. Lärarna i den judiska nationen bekände sig till att undervisa de unga i, att förstå nationens lagars renhet och förträfflighet, som skall stå för (398) alltid, men de förvrängde sanningen och renheten. Ehuru de upprepade mantrat ”Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel!”, korsfäste de likväl Upphovsmannen till alla judiska ceremonier, Honom, som alla deras förordningar pekade på. De såg inte gudomlighetens beslöjade mysterium, Kristus Jesus förblev höljd i ett dok för dem. Sanningen, livet och hjärtat sattes åt sidan i all deras tjänst. De iakttog och iakttar fortfarande blott det yttre, skuggbilder, som står för det sanna. En symbol för den fastställda tid, då de bara måste uppfatta sanningen, blev så förvanskad av deras egna påfund, att deras ögon blev förblindade. De insåg inte, att symbolen mötte förebilden i Jesu Kristi död. Ju större deras förvanskning blev av avbilder och symboler, desto mera förvirrade blev de i sina tankar, så att de inte uppfattade den fullständiga uppfyllelsen av den judiska hushållningen, vilken hade införts och grundats av Kristus, och pekade på Honom som den verkliga kärnan. Mat och dryck samt allehanda förordningar mångdubblades, tills den ceremoniella religionen utgjorde deras enda tillbedjansform.