Att Kristus, i Sin barndom, skulle växa till i visdom och ynnest inför Gud och människor, var inte förvånande; ty detta skedde enligt lagarna för Hans gudomliga bestämmelse, att Hans talanger skulle utvecklas, och Hans förmågor stärkas efterhand, som de användes. Han vare sig sökte Sig till profetskolorna, eller önskade undervisning från rabbinerna; Han behövde inte den utbildning man fick vid dessa skolor; för Gud var Hans instruktör. I närvaro av lärare och härskare, utgjorde Hans frågor instruerande läxor, och Han förvånade de stora männen med Sin visdom och djupa insikt. Hans svar på deras spörsmål öppnade upp för tankebanor om ämnet för Messias’ uppdrag, som aldrig tidigare hade föresvävat dem.