Guds gillande vilar med full visshet över de barn, som glatt tar del i hemlivets plikter, varvid de delar fars och mors bördor. De belönas med en sund kropp och sinnets frid, och de kan glädja sig åt, att föräldrarna får tid över till umgänge med andra och sund rekreation, vilket förlänger deras liv. Barn, som vänjs vid livets praktiska plikter, lämnar hemmet som nyttiga samhällsmedborgare. Deras utbildning är långt högre, än den, som fås inspärrade i klassrummet i tidig ålder, när varken sinnet eller kroppen mäktar med belastningen.