Dagens samhälle är fördärvat, liksom det var i Noas dagar. Släktet före Syndafloden levde länge, det hade för inte så länge sedan lämnat paradiset. Gud skänkte rika gåvor och de besatt kropps- och sinneskrafter, som människor i dag endast har svaga begrepp om; men de använde sig av Hans gåvor, samt styrkan och dugligheten Han gav dem, för själviska syften, för att tillfredsställa en förvrängd aptit och stoltheten. De slöt till ögonen för Gud, de föraktade Hans lag, trampade Hans rättesnöre för karaktären i dammet. De fördärvade sin väg inför Gud i syndig njutning och fördärv, varigenom de också fördärvade varandra. Jorden fylldes av våld och förbrytelser. Varken (422) äktenskapsinrättningen eller egendomsrätten respekterades; och de förtrycktas rop nådde Herren Sebaots öron. Genom att se på det onda, förvandlades människorna till dess avbild. Då stod Gud inte längre ut med deras ondska, utan sopade bort dem med vattenfloden.