Den outsläckliga törsten på nöjen och förlustelser uppenbarar själens djupa längtan. Men de, som dricker ur de världsliga nöjenas källor, upptäcker, att själens törst därmed aldrig stillas. De låter sig luras av tanken, att vällust är lika med lycka; och när upprymdheten upphör, sjunker många ned i förtvivlans böljor. Oh, vilket vanvett, hur dåraktigt, att överge ”källan till levande vatten” till förmån för det världsliga nöjets ”spruckna behållare”! Själen värker med tanke på de faror, som omger de unga i dessa sista dagar; och skall då inte de, som kommer till oss för en utbildning, liksom de familjer, som lockas av våra skolor, föras undan, så långt som möjligt, från dessa förförande och fördärvande inflytanden?