Riskerar inte lärarna på våra skolor, att häda Gud, genom att anklaga Hans Helige Ande för, att vara en bedräglig kraft, som leder eleverna in i fanatism? Var är de lärare, som hellre väljer Libanons snö, som härstammar från åkerns (435) klippa, eller de kalla, porlande vattnen från ett annat håll, än dalens grumliga strömmar? En mängd regnskurar med levande vatten har fallit på Er i Battle Creek. Varje regnskur har varit ett heligt ingjutande av gudomligt inflytande, men så har Ni inte sett dem. I stället för att dricka djupt ur frälsningens flöde, som fritt har tillhandahållits genom den Helige Andes inflytande, har Ni uppsökt vidriga kloaker, och försökt att stilla själens törst med den mänskliga vetenskapens orena vatten. Följden har blivit torra hjärtan i skolan och församlingen. De, som känner sig mättade av en smula andlighet, har nått långt därhän, att de inte alls känner Guds Andes djupa påverkan. Men jag hoppas, att lärarna inte har gått över gränsen, och blivit hårda och blinda. Om de åter igen uppsöks av den Helige Ande, hoppas jag, att de inte kallar rättfärdighet för synd, och synd för rättfärdighet.