I utbildningssystemet gavs det inget utrymme åt personlig erfarenhet, där själen lär sig kraften hos ett ”Så säger Herren” för egen del, och får tillit till det gudomliga Ordet, som ensamt kan förmedla Guds frid och kraft. Upptagna av formväsende, fann eleverna vid dessa skolor inga stilla stunder för kommunikation med Gud och uppfattandet av Hans rösts tal till deras hjärtan. Det, som rabbinerna betraktade som den högsta utbildning, var i själva verket det (438) största hinder för sann utbildning. Härigenom omöjliggjordes all sann utveckling. Under utbildningen hölls de ungas krafter tillbaka, likaså likriktades och inskränktes deras tänkande.