När barnet på allvar söker sin fars närhet, visar barnet honom sin kärlek, sin tro, sin fullkomliga tillit framför alla andra personer. Och barnet vilar tryggt i faderns visdom och styrka. Likadant är det med Guds barn. Herren påbjuder oss: ”Vänd er till mig och bli frälsta”. ”Kom till mig, . . . så skall jag ge er vila.” ”Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den.” {Jesaja 45:22; Matteusevangeliet 11:28; Jakobsbrevet 1:5.}