Den största visdomen och det väsentligaste är kunskapen om Gud. Jaget sjunker ned till obetydlighet, när det betraktar Gud och Jesus Kristus, som Han har sänt. Bibeln måste göras till fundamentet för allt studium. Vi måste var och en personligen lära oss ur denna skolbok, som Gud har gett oss. I den framgår villkoren för själens frälsning; denna är den enda bok, som förklarar för oss, hur vi kommer fram till frälsningen. Inte endast detta, utan Bibeln stärker också förståndet. De många böcker, som påstås medföra utbildning, vilseleder, bedrar och förför. ”Vad är halm mot säd?” {Jeremia 23:28.} Satan eggar nu upp människors sinnen till, att ge världen tarvlig litteratur, av ett ytligt (452) slag, men som fängslar sinnet och fäster det vid Djävulens påfund. Efter att ha läst dessa böcker, lever tankarna i en overklig värld, och livet, så långt det angår nyttighet, är så gott som ett fruktlöst träd. Hjärnan berusas, vilket gör det omöjligt för evighetens realiteter – som är nödvändiga för nu- och framtiden – att finna sin plats där. Ett sinne, som vänjs vid att kalasa på skräp, ser inte skönheten hos Guds Ord. Kärlek till Jesus och böjelse för rättfärdighet går förtappade; ty sinnet byggs upp på det, som det får näring av. Får sinnet näring av spännande, påhittade historier, bygger personen ett fundament av ”trä, hö och halm” {se Första Korintierbrevet 3:12}. Människan mister all smak för den gudomliga Vägledningsboken, och bekymrar sig inte för, att studera det slags karaktär hon måste forma, för att bo tillsammans med den förlossade hären i de boningar, som Kristus har gått bort, för att bereda.