Kristus är vår lärare, vår härskare, vår styrka, vår rättfärdighet; och hos Honom är vi förpliktade till, att avsky allt uppförande, som medför split. Världens stridsfrågor skall inte vara underlag för våra samtal. Vi skall mana världen till, att skåda en upplyft Frälsare, genom vilken vi är avhängiga av varandra och av Gud. Kristus lär Sina undersåtar, att ta efter Hans dygder, Hans saktmod och ödmjukhet, Hans godhet, tålamod och kärlek. Därigenom helgar (480) Han hjärta och hand till Sin tjänst, gör Han människor till en kanal, varigenom Guds kärlek flyter i rika strömmar till andras välsignelse. Det får ej förekomma skuggan av strid ibland sjundedags-adventister. Frälsaren inbjuder varje själ: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.’” {Matteusevangeliet 11:28-30.} Den, som närmast återger fullkomligheten hos Kristi gudomliga välgärningar, skapar glädje hos Himmelens änglar. Fadern gläder Sig över honom med sång; ty visst verkar vederbörande i Mästarens anda – han eller hon är ett med Kristus, som Han är ett med Fadern?