Då Herren satte våra första föräldrar i Edens (513) Lustgård, var det med förmaningen, att de skulle ”odla” och ”bevara den”. Gud hade avslutat Sitt skapelseverk, och hade tillkännagett, att allt var väldigt bra. Allt hade anpassats planenligt. Medan Adam och Eva lydde Gud, var deras arbete i lustgården ett nöje; jorden gav av sitt överflöd det, som de behövde. Men då människan upphörde med sin lydnad mot Gud, dömdes hon till, att brottas med de frön, som Satan hade sått, och skaffa sitt bröd i sitt anletes svett. Hädanefter måste människan kämpa i uppförsbacke mot de krafter, som hon hade överlåtit sin vilja till.