Daniel besatt den äkta saktmodighetens nådegåva. Han var (79) uppriktig, fast och ädel. Han sökte frid med alla, samtidigt som han var oböjlig likt den stolta cedern, oavsett omständigheterna. Han kom inte i strid med sitt förbund med Gud, han var respektfull och lydig mot dem, som hade myndighet över honom; men han ägde en så hög förnimmelse av Guds krav, att de jordiska härskarnas krav var underordnade. Han vägrade, att handla med själviskt hänsynstagande, och därmed frångå sin plikt.