Låt oss i tanken rekonstruera den tilldragelsen, och ta plats bland lärjungarna på bergssluttningen och sätta oss in i deras tankar och känslor. Om vi förstår vad Jesu ord betydde för dem, som lyssnade direkt till honom, kan vi själva upptäcka ny klarhet och skönhet i dem och tillägna oss de djupa lärdomar de förmedlar. När vår Frälsare inledde sin mission på jorden, var den vedertagna uppfattningen om Messias och hans verk sådan, att den hindrade folket att ta emot honom. Den sanna gudsfruktan hade gått förlorad i tradition och formalism, och profetietolkningen grundade sig på stolta, världsliga människotankar. Judarna väntade inte Messias som syndares Frälsare, utan som en stor furste, vilken skulle lägga alla folk under »Lejonet av Juda stam». Förgäves hade Johannes döparen i kraft av forna profeters hjärterannsakande budskap sökt leda folket till omvändelse. Förgäves hade han också på Jordanflodens strand förkunnat, att Jesus var det »Guds lamm, som borttager världens synd». Gud hade också sökt fästa detta folks uppmärksamhet på profeten Jesajas förutsägelser om den lidande Frälsaren, men de hade inte lyssnat.