Om Israels lärare och ledare hade låtit sig påverkas av den omskapande nådens kraft, skulle Jesus ha gjort dem till sina sändebud bland människorna. Guds rikes närhet förkunnades först i Judeen och folket ställdes inför en appell till omvändelse. När Jesus drev ut månglarna ur templet i Jerusalem visade han, att han var Messias; den som skulle rena själen från syndens besmittelse och göra Guds folk till »ett heligt tempel i Herren». Men de judiska ledarna ville inte ödmjuka sig och ta emot den enkle läraren från Nasaret. Vid sitt andra besök i Jerusalem ställdes han inför Stora rådet, och om dess medlemmar inte fruktat för folket, skulle Jesus redan då ha dömts till döden. Men han lämnade Judeen och gick till Galileen, där han verkade några månader strax före framförandet av bergspredikan. Hans budskap: »Himmelriket är nära», som han förkunnat i alla delar av landet, hade väckt uppmärksamhet bland olika befolkningsgrupper och gett nytt liv åt deras ärelystna förhoppningar. Ryktet om den nye läraren hade nått utanför Palestinas gränser, och trots prästernas inställning till honom, troddes det ganska allmänt, att han möjligen var den väntade Förlossaren. Därför samlades stora, entusiastiska skaror omkring honom, var han än gick fram.