Kristi härlighet och hans egenskaper är inte något som vi uteslutande skall begrunda, men också vittna om. Jesaja hade inte endast sin egen inte upplevelse av Kristi härlighet, men han talade också om Kristus med all kraft. När David i stillhet begrundade sin egen erfarenhet, upptändes samtidigt en eld i hans själ, och han talade med sin tunga. (Ps. 39:4.) När han betraktade Guds förunderliga kärlek, kunde han inte undgå att också omtala vad han sett och känt. Vem kan genom tron skåda in i den underbara frälsningsplanen och se en skymt av Guds enfödde Sons härlighet utan att föra budskapet därom vidare? Vem kan begrunda den oändliga kärlek som uppenbaras för oss på Golgata kors genom Kristi död för att rädda människor från förtappelse och skänka dem evigt liv — utan att brista ut i lov och pris till Frälsaren?