Den sorg som framställs i de orden, är hjärtats djupa sorg över synden. Jesus säger: »Och när jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla till mig.» — Joh. 12:32. Det är först när en människa verkligen ser Jesus upphöjd på korset, som hon får en aning om hela mänsklighetens syndfullhet. Hon förstår, att det var synden som plågade och korsfäste härlighetens Herre. Hon inser, att fastän Jesu oändliga kärlek har vilat över henne, så har hennes liv ändå kännetecknats av otacksamhet och uppror mot honom. Hon har svikit sin bäste vän och visat ifrån sig himmelens största gåva. Hon har på nytt korsfäst Guds Son; på nytt genomstungit hans hjärta. Genom syndens mörka och djupa klyfta är hon skild från Gud, och hennes förkrossade hjärta sörjer.