I den förvånade folkskarans öron låter dessa ord nya och främmande. Sådant tal strider mot allt som de någonsin hört de egna prästerna och rabbinerna förkunna. De finner ingenting i Jesu talesätt som smickrar deras stolthet eller som ger näring åt deras ärelystna förhoppningar. Men i den nye lärarens ord ligger en kraft, som väcker deras förundran. Den gudomliga kärlekens flöde utgår från hans väsen som doften från en blomma. Hans ord är, såsom »regnet, som faller på ängen» och såsom »en regnskur, som vattnar jorden». — Ps. 72:6. Instinktivt känner de alla, att de framför sig har en personlighet, för vilken själens alla hemligheter är uppenbara, men som likväl närmar sig sina åhörare med den största ömhet och kärlek. De är beredda att oppna sina hjärtan för honom, och när de lyssnar till hans tal, tolkar den helige Ande delvis för dem betydelsen av den lärdom, som människor i alla tidsåldrar haft behov av att få inhämta. |