Det är egenkärleken som ödelägger vår frid. Så länge det egna jaget är vid liv, är vi ständigt beredda att skydda det mot angrepp och förolämpningar. Men när jaget är dött, och våra liv är fördolda med Kristus i Gud, beter vi oss helt annorlunda, när vi möter förakt och oförrätt. »Kärleken är tålig och
mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke. Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull. Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen. Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting. Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna.» — 1 Kor. 13:4-8.