Jesus hade räckt välsignelsens bägare till dem som ansåg sig vara så rika att de intet behövde (Upp. 3:17), men med förakt hade de vänt sig bort från den stora nådegåvan. Den som känner sig stark och anser sig vara god nog som han är och nöjd med sin situation, söker inte delaktighet i Kristi nåd och rättfärdighet. Stoltheten förkväver alla behov, och tillsluter hjärtat för Kristus och de himmelska välsignelser som han förmedlar. I ett sådant hjärta finns inte rum för Jesus. De som är rika och stora i sina egna ögon kan inte bedja i tro, och de tar inte emot Guds välsignelse. De tycker sig redan ha allt och går därför tomhänta bort. Men de som vet att de aldrig kan frälsa sig själva, eller av sig själva göra det goda, uppskattar och värderar rätt den hjälp som Kristus erbjuder. De är fattiga i anden, och därför förklarar Jesus dem saliga.