Den människa vars synd Kristus förlåter, gör han först ångerfull. Och de vars hjärtan påverkats av Guds Ande, inser, att det i dem själva inte finns något gott. De vet att allt de någonsin gjort är berört av självisk-het och synd. Som publikanen står de »långt borta» och vill inte ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan ropar: »Gud, misskunda dig över mig syndare.» — Luk. 18:13.