På samma sätt hade profeten Hosea utpekat fariseismens sanna beskaffenhet, när han klargjorde, att judarna visserligen bekände sig tjäna Gud, men att de i själva verket tjänade sig själva. (Hos. 10:1.) Deras rättfärdighet var frukten av deras egna bemödanden att hålla lagen i överensstämmelse med sina egna uppfattningar och till fördel för sig själva. Lagen kunde således inte vara bättre än de själva var. I sina försök att heliggöra sig själva, sökte de åstadkomma renhet av orenhet. Guds lag är lika helig som Gud själv. Och lika fullkomlig som han själv. Den framställer Guds rättfärdighet för människorna. Men det är omöjligt för människan att hålla denna lag i egen kraft, ty hennes natur är syndig och fördärvad och helt olik Guds karaktär. De gärningar som emanerar från ett själviskt hjärta är »såsom en fläckad klädnad». — Jes. 64:6.