Frälsaren uppenbarade för folket, att samtidigt som de fördömde andra såsom överträdare, var de själva lika skyldiga, eftersom de gav plats för hat i sina hjärtan. På andra sidan sjön, mitt emot det berg där Jesus höll sin predikan, låg landet Basan, en enslig trakt, vars vilda dalar och skogklädda kullar länge hade varit ett tillhåll för brottslingar av alla slag. Folket kom ihåg de stölder och mord som begåtts där, och många fördömde dessa brottslingar trots att de själva var hätska och stridslystna och gav uttryck för det bittraste hat mot de romerska förtryckarna och menade, att de var i sin fulla rätt att hata och förakta alla andra folk, ja, även sådana av de egna landsmännen, som inte i alla avseenden hyste samma åsikter som de själva. I allt detta överträdde de det bud som säger: »Du skall icke dräpa!»