Även om Jesus talade med upphöjt lugn, åtföljdes ändå hans ord av ett allvar och en kraft, som djupt engagerade åhörarnas hjärtan. Förgäves väntade de få höra honom upprepa rabbinernas döda traditioner, och de häpnade över hans lära, »ty han lärde dem såsom en, som har makt, och icke såsom deras skriftlärde». Fariséerna lade märke till den stora skillnaden mellan deras eget och Kristi sätt att undervisa. De såg att sanningens majestät, skönhet och renhet förenade med ett kraftfyllt men milt inflytande gjorde djupgående intryck på mångas sinnen. De fruktade att om denne Jesus tilläts fortsätta sin verksamhet, skulle han dra folket bort från dem. Därför bevakade de honom outtröttligt för att finna någon orsak att anklaga honom inför Sanhedrin (Stora rådet) för att på så sätt kunna beröva honom livet.