Kristus levde alltid nära sin himmelske Fader, och ingenting kunde drabba honom utan att den eviga kärleken tillät det och gjorde det till välsignelse för världen. Detta förhållande var för Jesus en källa av tröst och lindring, och i samma utsträckning kan det bli det för oss. Den som är besjälad av Kristi Ande, förblir i Kristus, och de svårigheter han drabbas av drabbar också Frälsaren, som står vid hans sida. Han behöver inte frukta det onda, ty Kristus är hans försvarare och beskyddare. Ingenting händer honom, utan att Kristus tilllåter det, och allt som han tillåter, »samverkar till det bästa . . . för dem, som älska Gud, . . . för dem som äro kallade efter hans rådslut»;. — Rom. 8:28.