Hedningarna trodde att de med böner kunde försona sina synder. Ju längre bönerna var, ju större effekt ansågs de ha. Om de kunde göra sig heliga genom egna bemödanden, skulle ju också detta bli orsak till självberöm. Denna åsikt om bönen grundar sig på principen, att människan kan bli frälst genom egna strävanden; en princip, som ligger till grund för alla falska religionssystem. Fariséerna hade antagit detta hedniska berepp om bön, och fortfarande kan man finna samma uppfattning t. o. m. hos dem som bekänner sig vara kristna. Upprepandet av bestämda fraser, som inte uttrycker hjärtats behov av gudomliga ting, är att likna vid hedningarnas »tomma ord».