Bön är ingen försoning för synd. Den har i sig själv inget värde och ingen förtjänst. Alla de sköna ord vi kan använda uppväger inte en enda ärlig önskan. De vältaligaste böner är endast värdelösa ord, om de inte uttrycker hjärtats längtan. Men den bön som uppstiger från ett uppriktigt hjärta och uttrycker själens djupa behov, är trons bön. Gud önskar inte våra ceremoniella komplimanger, men han finner behag i ett ödmjukt hjärtas rop — ett hjärta, som ångrar sin synd och känner sin stora svaghet. Detta rop finner alltid sin väg till vår nådige och barmhärtige Fader i himmelen.