När vi själva åtar oss att ordna och styra med våra angelägenheter och litar på vår egen vishet för framgång, bär vi en börda, som Gud aldrig lagt på oss, och som vi söker bära utan hans hjälp. Vi tar själva det ansvar, som endast hör Gud till, och gör i verkligheten anspråk på Guds plats. Vi kan inte alltid undvika bekymmer eller alltid räkna med att gå fria från faror och förluster. Men när vi verkligen tror, att Gud älskar oss och vill vårt eviga väl, behöver vi inte ängslas för framtiden. Vi skall förtrösta på Gud, såsom ett barn förtröstar på sina kärleksfulla föräldrar. Då skall våra svårigheter och lidande försvinna, därför att vår vilja står helt under Guds viljas kontroll.