Den bön som kallas »Herrens bön» uttalades två gånger av vår Frälsare. Först inför den stora folkskaran på berget och vid ett senare tillfälle inför endast lärjungarna. Under en kortare tidsperiod hade dessa varit skilda från Mästaren, och när de kom tillbaka fann de honom i bön inför sin Fader. Jesus tycktes inte märka deras närvaro och fortsatte att bedja högt. Hans ansikte var upplyst av himmelsk klarhet. Han tycktes vara i den Osynliges omedelbara närhet, och i hans ord märktes den livets kraft, som genomströmmar var och en som samtalar med Gud.